Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Icke fordrar jag det, skulle icke ens vilja
det, men hvad jag varmt önskar, hvad jag
innerligt ber dig, är att du sjelf noga pröfvar
det fel jag antydt, och icke blott det, utan
äfven dess naturliga följeslagare. Så, till
exempel, har du en förmåga att kokettera på ett
sätt, som kan vara förtjusande i andra mäns
ögon, men hvilket jag finner, lindrigast sagdt,
opassande. Din lilla ironiska näbbighet torde
vara likså förtjusande för andra, men jag är
för trög att förstå mig på den. Blif god, min
Hildur, bibehåll din naturliga glädtighet utan
sökta tillsatser — och framför allt: tro på mina
välmenta råd, min uppriktiga tillgifvenhet, och
jag är viss att vi en dag skola förstå
hvarandra och uppskatta hvarandra bättre än i dag.“
“Du blir dock alltför sträng, Carl... med
den ton, du redan nu tager, kommer visst icke
något förtroende.“
“Jag blir aldrig sträng, Hildur! Jag skall
icke af dig fordra mer, än jag ger i utbyte —
och, tro mig, det beror af dig sjelf att vinna
din tillkommande makes hjerta och hela hans
tacksamhet! Hvem, om icke jag, skulle skatta
de bemödanden till förädling, som skola höja
dig så mycket i mina och allas ögon — hvem,
om icke jag, skall välsigna den stund, som
förde oss tillsammans, ifall jag vid slutet af
vårt förlofnings-år med varmare ord än nu kan
tacka dig för det dyra löfte du gifvit mig ...
Qvinnans makt är stor, då hon med eftertanke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
