Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukar de rika tillgångar, hon eger, icke blott
i sin skönhet, sitt behag, utan äfven i sitt
förstånd, sitt hjertas godhet och i denna fina takt,
som säger henne när allt bäst kan användas.“
“Det är min fasta vilja att åtminstone
bjuda till att bli sådan som du önskar!“ sade
Hildur, denna gång med en fläkt af allvarlig
rörelse, ty Carls sista hjertliga ord hade gjort
ett djupt intryck på henne.
“Tack!“ sade han med sin goda, trofasta
ton. “Det är allt hvad jag nu kan begära, allt
hvad du kan lofva — ja, lofvade du mer, skulle
jag sätta mindre tillit till dina ord än jag gör.
Och var äfven du försäkrad, att hvad som står
i min förmåga till bidragande af din lycka,
det skall jag aldrig underlåta... och så helig
är mig den titel du bär af min trolofvade, att
jag, äfven om det skulle vara dig likgiltigt,
med allvarlig kraft vill arbeta på min befrielse
från makten af de känslor, som jag numera
icke har lof att ens nämna.“
“Jag tackar dig, Carl, för denna ädla
försäkran och ger dig min tillbaka, att icke
heller någonsin glömma hvad som passar sig för
din tillkommande hustru!“
Och härmed var allt, som nu kunde
afgö-ras, sagdt och besegladt... Men var väl Hildur
lycklig i sin vunna triumf — kände hon denna
öfversvallande sällhet, som hon ansett såsom
sin afgjorda egendom, då hon uppnått målet
för sin långa sträfvan att förödmjuka Tekla?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
