Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Låt ej de lyckliga vikingarne helt och
hållet förjaga hvarje annan sjöman ur mamsell
Rosas minne!“
Hon lutade sig ut genom gluggen ...
erinringen af de kära orden hade öfver hennes
kinder spridt en värma, som behöfde afkylas.
“Hu, hvad det ser hemskt ut nu på det
stora hafvet: isstyckena äro de enda seglare
som synas, och de se ut som döda skepp i
svepskrud.... Nej, jag vill icke tänka på död
och svepning: jag vill tänka på våren, den
herrliga, friska våren, då lefvande skepp med
lefvande menniskor gunga på de blå böljorna
och då det ena efter det andra kastar ankar
på vår redd. O, huru skönt att då stå på
Wisborgs gamla ruin, att omfatta den älskade
signalstången och blicka ut långt, långt ut i
fjerran____Många främlingar komma väl hit
och kanske också flera som varit här förr...
ack, det är dock icke riktigt säkert... nej, det
hördes väl att det icke var säkert... men i
alla fall har jag då blifvit ett helt år äldre:
en flicka på sjuttonde året, som jag nu är, får
icke vara så barnslig som jag var i somras.
... Hade han blott en enda gång suttit på
bänken här och sett huru Unghanses dotter
håde det.... Men det är endast stackars
beskedlige Will som bryr sig om det —
gudske-lof att Will åtminstone är lyckligare i vinter
än han någonsin varit!“.......
“Mamsell Rosa!“ hördes en röst nerifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
