Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
n antaga att dessa känslor uteslutande
tillhörde glädjen, ty sällan har väl något ansigte,
så bokstafligen strålat af förtjusning som hans
i detta ögonblick, och endast genom högsta
ansträngning förmådde han tygla sin hänförelse
till en lagom värma, ett passande lugn, då han,
framstigande till de båda fruntimren, kysste
den äldres hand och hjertligt och förbindligt
yttrade sin lika stora som angenäma
öfverrask-ning öfver att ha fått fru Mörk och mamsell
Rosa till passagerare, en lycka, hvilken
Sjöfröken säkerligen “aldrig kunde glömma“. Vid de
sista orden halkade hans blickar från modem
till dottern.
“Huru,“ frågade sig vår kapten, i det han
till välkomst-helsning räckte Rosa sin hand,
“huru har ett enda år kunnat göra henne så
himmelskt skön?“
Och så skön som Rosa stod der, i detta
ögonblick, hade hon heller aldrig varit. Det
fulla solljuset, hvilket föll in genom tak- och
fönsterglasen, mildradt genom de röda
gardinerna, flöt som en morgonrodnad kring hennes
gestalt och gaf sjelfva den hvita klädningen
ett rodnande återsken. Men detta lån kunde
Rosa hafva umburit, ty inga rosenskyar tålde
ändå någon jemförelse med den skära färg,
som i detta nu betäckte hennes kinder: intet
ljusskimmer kunde mäta sig med det skimmer,
som blygsamhet och lycksalighet spridde öfver
hennes poetiska ansigte, hvilket ännu egde hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
