Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behaget af ett barns sprittande lekfullhet,
före-nadt med den fullvuxna unga flickans
jungfruliga värdighet... Solen hade lyst på knoppens
blad och befallt dem slå ut sin fulla prakt.
“Jesses mig, så vacker hon är!“ anmärkte
Bas, försigtigt tittande genom den icke fullt
tillslutna dörren. “Jojo, nog har det jag gissade
sin riktighet: hon ser ackurat ut som om hon
väntade att få fara till himlen med detsamma!“
“Min bäste kapten Stangerling,“ sade fru
Mörk förbindligt, men på långt när icke i denna
hjertliga ton, som Ålbin vida hellre hört, “det
var mycket angenämt för oss att få göra
öfver-farten med en bekant. Vi ha sedan i våras
varit skilda från hemmet, och om någon
kommer att bedja’ om goda vindar och snabb resa,
så är det jag.“
“Hm ... hm — sjunger hon på den leden!“
Här rynkade Bas ögonbrynen.
“Vi skola hoppas,“ svarade vår kapten
artigt, “att fru Mörks tålamod icke kommer
att ställas på-för hårda prof––Får jag fråga
om mamsell Rosa också är hjeltinna till sjös?“
“Också,“ upprepade Rosa med ett
småleende — “hur vet herr kapten att mamma är
någon hjeltinna på sjön?“
“Det förstod jag straxt af fru Mörks goda
önskningar: ett fruntimmer, som är rädd eller
lider af sjösjuka, skulle aldrig vågat uttala en
dylik bön, hvars förverkligande vanligen är
förenadt med storm och sjögång.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
