Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Fan så listigt — det hade jag inte gjort
bättre sjelf!“ Bas drog munnen till ett förnöj dt
leende och skyndade derefter till sina många
befattningar.
“För all del, kapten Stangerling,“ återtog
Amelie med ett lätt försök till skämt, “skräm
icke bort den lilla smula kurage jag ännu eger!
Att säga sanningen, är det blott Rosa som är
hjeltinna till sjös. Det är så godt jag
bekänner att jag icke blott är förfärligt sjösjuk, utan
äfven rädd. Jag och Betty, skrika i kapp.“
“Och ändå,“ svarade Albin glädtigt, “vill
fru Mörk genom sina böner locka luftandarne
i lufven på hvarandra! Men jag skall väl bjuda
till att medla, och kanske går mamsell Rosa,
af deltagande för sin mor, öfverpå minsida?“
“Om jag blott tordes, så... gjorde jag
kanske det, ty jag tycker om sjön och är gerna
der; men när mamma ropar: ’Rosa, jag dör
— jag kan aldrig öfverlefva detta mitt barn!’,
då måste jag naturligtvis också släppa till en
liten bön, att pinan blir så kort som möjligt.“
“Men hvarföre skola damerna antaga någon
pina? I en jemn kultje, under hvilken man väl
icke gör så rask fart, går det ganska bra: då
blir ingen sjuk; och på däck skola vi ha oss
ett tält, der herrskapet med sitt arbete kan
sitta lika stadigt och bra som i något rum.“
“Nej, nej,“ försäkrade Amelie, “jag
kommer aldrig att vänja mig vid ett sådant slags
rum, och ifåll det icke varit en pligt som kallat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
