Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att säga det i går qväll!“ svarade Bas lugnt.
“Skulle jag inte unna kapten natt-ro ?“
“Konstapel — du glömmer dig alldeles!“
“Jag får ödmjukast tacka herr kapten,
som varskodde mig för det felet i tid, annars
hade jag visst i samma glömska kommit att
nämna hvad mamsell Rosa sa’, när hon först
kom in i kajutan. .. Men ursäkta, kapten: det
skall, så sant jag heter Olle Bas, aldrig vidare
fallera på respekten!“ Och med en blick och
en min lika uttrycksfull som ett högt skratt
skulle ha varit, ifall “respekten“ kunnat tillåta
ett sådant, flög Bas på sin post, och kaptenen
gick till sin, under det han i förbigående
tillsade lill-Petter att sätta ett par stolar upp
på däck.
“Hvilken outransaklig himlens skickelse!“
tänkte Albin. “Första gången Sjöfröken är ute,
får hon bära min och sin tillkommande
herr-skarinna.. Hvad kunde de göra i Vlissingen?“
Längre fram fick han veta att det var
fråga om ett rikt arf, hvilket nyssnämde onkel,
i början af vår berättelse omnämd,
testamenterade åt sin brorsdotter fru Mörk.....
För att få del af de märkliga
underrättelser, som denne slägtinges bref innehöll,
kallades Rosa såsom man erinrar sig, från sina
små funderingar i Jungfrutornet, och det var
det förtrollande behaget att få resa långt bort
öfver hafvet som så uppfriskade hennes tankar
ött hon nästan glömde fundering arne. Ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
