Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunde Rosa oekså vara lycklig, ty på det att
hon oblandadt skulle njuta sin förtjusning, hade
far och mor med den blyge älskaren
öfverens-kommit att först hennes återkomst till Wisby
skulle bli den tidpunkt, då allt på en gång
afgjordes.
I brefvet hade, utom den bestämda önskan
om Amelies närvaro, testamentet m. m., varit
taladt om en välsignelse i de sista
ögonblicken, men dessa sista ögonblick kommo ej under
de tvänne månader Amelie med sin unga
dotter lefvat hos den gamle ungkarlen. Deremot
voro Holgersens bref så enträgna, så fulla af
klagan, längtan och sorg, att Amelie tryggt
kunde lita på hans ord: “Blott du kommer
åter, frågar jag icke efter en skilling af arfvet!”
Och hon, som äfven innerligt längtade till den
orolige maken och till sina döttrar, gjorde
sig således färdig till afresa och väntade blott
på konsulns bud att gå om bord vid första
bästa lägenhet.
Ack, hvad hade hon dock icke velat gifva,
om hon, då hon alltför sent erfor med hvem
hon skulle resa, egt en förevändning att ändra
sitt beslut! Men den gamle herm, långt ifrån
att känna sig sämre eller visa sig envis,
tillstyrkte henne sjelf—tj nu var han ändå
ledsen på fruntimmers-regeringen — att begagna
ett så utmärkt gynsamt tillfälle, som kanske
icke så snart yppade sig. En gång öfverlade
hon, om hon ej borde ingå på den halfva» vink,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
