Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon erhållit, att qvarlemna Rosa; men detta
kunde bli än värre, och således fanns intet
annat råd än att anbefalla Rosa och hennes
framtid i Guds hand och att derefter stiga
om bord på den kanske förrädiska Sjöfröken.
Föga tröstades Amelie af att hon i sin
koffert medförde en afskrift af det testamente,
som gjorde henne till sin onkels arftagerska
(så ljuft det än kunde vara att ega en ärligt
förvärfvad förmögenhet), då hon ej dermed
förmådde bereda sina barns lycka......
“När vi komma oss i ordning, blir vår
egen kajuta allra svalast!“ sade Amelie till
sin dotter. “Det ligger så mycket solsken på
i den här salongen!“
“Nej, kajutan blir hetare, då mamma icke
tål öppet fönster! Här är luftigt och skönt,
och på däck under tältet blir änuu bättre.“
“Tältet — det vet jag visst! Du bränner
dessutom upp ditt ansigte, om du går
der-uppe i väder och vind... Ack, att vi väl vore
hemma!“
“Söta mamma lilla, börja icke redan på
att önska, innan vi väl kommit ut! Jag är så
glad, så lycklig på sjön — det är också något
roligt att vara med gamla bekanta, då man på
länge sett endast främmande.“
“Gamla bekanta — kapten Stangerling åt
middag hos oss en enda gång!“
“Att det icke blef flera,“ sade Rosa, i det
hon leende kysste sin mors hand, “kom sig ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
