Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Som fru Mörk befaller, men bra är det
vid gud icke!“ Kaptenen förde sjelf Amelie in
i kajutan, dit Rosa sprungit förut, att se om
allt var i behörig ordning.
“För all del, mamsell Rosa, stäng icke
fönstret!“ förmanade kaptenen, under det han
med vänlig tjenstaktighet hjelpte fru Mörk till
rätta. Han var så ogenerad och så
fullkomligt i stånd att begripa allting, att Amelie
fann sig hjertligt tacksam.
“Mamma tål icke sjöluften!“ sade Rosa,
som ännu stod der med fönstret halföppet.
“Nej, fy så den sjön luktar... Stäng
genast!“
“Omöjligt!“ afgjorde kaptenen. “Fönstret
måste vara öppet — i denna hetta går det
eljest aldrig väl... Och nu farväl, mina damer!
När jag kommer tillbaka, skall jag ordinera en
passande diet för fru Mörk!“ Och innan fru
Mörk hann förklara att han icke behöfde göra
sig besvär, var kaptenen redan på däck i sina
göromål......
Medan Amelie låg och småjemrade sig:
’oj, oj, oj’, stod Rosa, sedan hon pysslat om
modern, framför den stora väggspegel och
virade på sina lockar, under det hon småpratade
med Betty, som ännu höll sig tapper.
“Så behändigt det äi* med den här klaffen
under spegeln till att fälla ned: här ha vi
en hel ehiffonier —*• nu skall jag lägga in
sådant, som jag kanske kommer att begagna––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
