Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ett är åtminstone att lita på,“ sade hon
med en viss förtröstan i sina tankar: “ett
halmstrå i nödens stund!“
Hvad Amelie härmed menade och af
hvilken hemlig makt hon hoppades bistånd, få vi
snart tillfälle att förnimma.
Emellertid fortgick frukosten. Men den
lif-vade värden, inkommen på allehanda glada
ämnen, pröfvade otroligt den arma qvinnans
tålamod, och hon var just beredd att sjelf
bryta det lilla laget, då Bas inträdde och
gjorde slut på både glädjen och bekymren
derigenom att han rapporterade att lotsen ville
“släppa“.
“Hvad,“ ropade vår kapten med stor
förundran, “är det så långt lidet? ... Ursäkta,
min bästa fru Mörk, jag har säkert vid mitt
eget nöje råkat glömma att tiden beräknas på
olika sätt!“
Sällskapet steg upp; men icke förr hade
Amelie försökt att ta några steg öfver golfvet,
än åtskilliga “girningar“ hit och dit
tillkänna-gåfvo att hennes värste fiende på sjön, en
fiende nu med dubbel fruktan emotsedd, redan
var i antågande.
“Tag min arm, fru Mörk lilla, den friska
luften på däcket är alldeles nödvändig!“
“Nej, herr kapten, blir jag sjuk — och
gudnås det är utan all fråga — så är det bästa
jag kan göra att hålla mig i kojen, och med
herr kaptens tillåtelse söker jag den straxt!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
