Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Då är god tid att tänka på hvad som
skall svaras — emellertid blir du icke olydig.“
“Nog lyder jag, mamma, men ...“
44Inga men, mitt barn! Och lägg nu in
dina saker — den blå tibetsklädningen är
passande resdrägt.“
“Skall jag nu icke få kläda mig heller! Hvad
har jag då för glädje af att vara ung och vacker
... Ack, förlåt mig, snälla mamma, jag vet ej hur
jag så i hastigheten kom att säga det sista —jag
är visst icke mycket vacker, men ändå... .‘4
“Ja, du ser nu sjelf om jag har rätt i mitt
omdöme, att du är obetänksam — tänk om
kapten Stangerling hört dig!“..........
Emot aftonen var det en så fullkomlig
stiltje, att Amelie, som icke hade hjerta att
längre låsa in Rosa, hvilken väl tjugu gånger
klagat öfver qväfning, lät förmå sig att dricka
té på däck i det tält, som kaptenen låtit uppresa.
Längre fram, då solen dalade mot sin
nedgång och en anda af obeskriflig frid hvilade
öfver både hafvet och det stolta skeppet, tog
Albin upp sin flöjt och bönföll att få hemta
Rosas gitarr, hvilken han redan fått syn på i
kajutan. Rosa flög sjelf efter den, ty vid detta
förslag glömde hon fullkomligt alla mammas
föreskrifter, hvilka hon under tédrickningen
så noga erinrat sig och iakttagit, att kaptenen
verkligen börjat frukta det han förut sett i
syne, då han om morgonen tyckt att der legat
en himmel af glädje i hennes ögon.
1 9
Jun y/r ut orn et. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
