Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand till en krampaktig tryckning, under det
bröstet arbetade så häftigt som om det legat
under tyngden af en hel smedja.....
Åndtligen hade den sköna sommarnatten
sänkt sin skymning öfver skeppet och öfver
alla de skiftande känslor, tankar, intryck och
ingifvelser, som rörde sig inom dess lilla verld...
I sin nätta koj satt jungfru Betty ännu
uppe. Hon kunde ej lägga sig af lutter
förtjusning, ty när hon skildes från sin unga
matmor, hade denna sagt:
“Hör på, Betty, efter vi nästan ha samma
växt, kan du gerna få ärfva min gröna
sammets-kofta!“ Och nu satt Betty just och funderade
på om den skulle komma att sitta lika bra
som den svarta, då någon tog sig den friheten
att knacka på hennes dörr.
“Inte är det mamsell?“ frågade Betty, som
för väl begrep att den stadiga knackningen
kom från en helt annan hand.
“Om förlåtelse! Har jungfrun lagt sig?“
“Kors bevars, är det konstapeln! Nej, jag
har inte tänkt på den saken än.“
“Då skall jag be jungfrun vara god och
ursäkta,“ här gläntade Bas på dörren och steg
derefter in, “att jag inte förut i dag kom att
tänka på att jag skulle in i lastrummet! Det
är så, ser lilla jungfrun, att ingen annan än
jag har rättighet att gå dit, och jag vore
mycket ledsen om det bedröfvar jungfrun att det
inte fins någon annan ingång.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
