Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvinna måtte känna en fläkt af de känslor, hon
ingifvit, och han skulle anse sig oskattbart
lycklig att få kalla den afskydde Mörk för
svärfar.
Men Albin kunde ej bedraga sig på den
omständigheten, att Rosa, mer än
grannlagen-heten fordrade, höll sig från däck.
Det var sant, att vården om hennes mor
gjorde henne oumbärlig i kajutan och att den
dotterliga uppoffringen var en pligt, men hon
måtte likväl sjelf känt behofvet att andas frisk
luft, ty stundom, då Albin icke fanns på däck,
visste han att hon stod uppe i kappluckan —
och här stod Rosa mer än en gång och
blickade bortåt den ännu fjerran kust, som skulle
skilja henne från Sjöfröken, der, till trots för
det tvång som blifvit henne pålagdt, hon tyckte
att himlen bodde.
Albin, som fann att denna plats skulle
blifva den enda, hvilken numera (utom då fru
Mörk sjelf visade sig uppe) finge emottaga hans
unga herrskarinna, lät bredvid kappen sätta en
beqväm länstol, hvilken säkert fastsurrades och
öfvertäcktes- med en liten tält-kur, så att Rosa
äfven under blåst och regn kunde, om hon så
ville, sitta i sitt eget lilla hus.
Huru ljuft öfverraskades hon ej af denna
uppmärksamhet, då hon, femte morgonen efter
sin flyttning till skeppet, fick syn på det lilla,
för lilla tältet, der hon i hvarje ögonblick kunde
se ned och, när kajutdörren stod öppen, höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
