Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nigning och gaf Ålbin en sådan liten
skalkak-tigt ljuf blick, att han helt förbryllad återvände
till sin post, icke vetande om han ändå skulle
tro att hon nyss menat det allvarsamt, då hon
velat häntyda på att något annat än hennes mors
opasslighet kunnat hindra utvecklandet af
detta rika, sköna lif, på hvilket han häntydt.......
“Var du nu deruppe igen, kära Rosa?
Hvilket långtrådigt elände . .. Hur kan du näns
gå ifrån mig!“
“Medan mamma sof, hemtade jag litet luft
vid kappen.“
“Du talade med någon?“
”Med kaptenen, mamma!”
“Hvad det är varmt, och hvad den
sjÖ-lukten plågar mig! Till slut förlorar jag väl
all tanke — men om så sker ... Ack, kära barn,
se då icke så sorgset på mamma: Gud vet att
jag ej rår för, om jag bedröfvar dig!“
“Ja, om så sker, skall jag icke gå längre
än till kappluckan — jag vet det redan!“
“Och icke heller uppmuntra någon, som
visar sig intresserad af ditt sällskap!“
“Icke vill jag det, mamma, men han
förstår så väl att muntra mig: blott vi språka
tre eller fyra små ord, är det ändå roligt.“
”Aj . . gif mig vattnet.... Tänker du
allvarligt på ditt löfte till pappa?“
“Mamma erinrar mig ju dagligen derom!“
“Och detta löfte måste du hålla, Rosa, af
miskund med oss båda — du känner pappa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
