Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Mitt sista halmstrå!“ suckade det i den
ångestfulla moderns hjerta — högt klagade hon:
“Min gud, min gud, att jag skulle företaga
denna resa––Tänk dig, Rosa, att pappa sjelf
bestämdt någon till din make.“
“Det kunde jag ju icke hindra?“
“Ser du ... Och om nu så vore?“
“... så sade jag nej!“
“Du? Kära barn, du glömmer pappas
bestämdhet i sina föresatser!“
“Nej, mamma, nog mins jag det, men jag
vet tillika, att ingenting förmår mig att gifta
. iig med någon, som jag icke håller af.“
“Det tror jag ej heller att pappa fordrar:
men man kan älska på flera sätt.“
“Jag vet ej något derom, mamma“ — Rosa
vände bort sitt rodnande ansigte — “men när
det kommer derhän, vill jag älska på det sättet,
som jag då tycker om, eller.. icke alls älska!“
Kropps-plågorna togo snart öfvermakten
öf-ver Amelies själsoro. Hon blef så sjuk att Rosa
utan både böner och befallningar knappt vek
från moderns hufvudgärd.
Blott för ett par ögonblick hemtade hon
luft vid kappen; men dessa ögonblick voro
också af en sådan rikedom, att de till ät o henne
väl fördraga mellantiderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
