Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorgsfullt han än ville vaka, kunde ju ändå
många obevakade stunder finnas.
“Nej, Bas,“ sade han, då slutligen en redig
tanke arbetade sig fram, “det är för rysligt,
för omöjligt att kunna ega en skymt af
sanning ! Hyarigenom skulle denna engel, som har
ett småleende för hvar och en af besättningen,
kunnat ådraga sig någons hat?... Men i sjelfva
detta ögonblick, hvar befinner hon sig nu?“
Slagen af en förfärlig ångest, var Albin på väg
att rusa upp.
“Var lugn, kapten: jag stode inte här, om
jag ej visste henne i godt förvar dernere. Hon
går inte ut i natt. Hon stod i kappluckan för
en liten stund se’n, och då jag gick fram, sa’
jag, liksom händelsevis, till lång-Olle, som ändå
blef mäkta förvånad: ’Jag tycker det artar sig
till en skybank — jag får visst varsko kapten 1’
och derpå dök hon som en liten skrämd dufva
ned igen.“
“Du gjorde mycket väl,“ sade Albin
suckande, “och du har en finhet, Bas, som jag
aldrig begriper att du kan ega!“
“Ne-ej,“ svarade Bas lite försmädligt, “det
är bara herre-karlarne som förstå sig på det
fina!“
“Det säger jag visst icke — men för att
dömma af dina täta besök has lilla Betty, så
är ån just icke alltid så nogräknad.“
“Hur vet kapten det?“ frågade Bas med
en häftighet, som gick utom respekten. “Tjror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
