Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Är det då en afgrunds-ande som gömt sig
i menniskohamn... Hvad gjorde du?“
“Jag höll så godt tag i hennes klädning
att jag gerna kunnat låta den skurken försöka,
men jag fruktade att hon kunde ta illa vid sig
af skrämsel. Det var inte mycken tid till
besinning: just som han skulle ta språnget,
fattade jag kanaljen i nacken och kastade honom
flera steg baklänges. Jag såg något blänka i
hans hand och beredde mig på ett knifstyng,
men han tycktes besinna sig och drog sig
öf-ver till lovartsidan, der han försvann. ’Hvad
var det för besynnerligt buller, kära
konstapel?1 frågade mamsell Rosa, som hastigt vän dt
sig om och fått syn på mig. ’Åh, det var bara
en af matroserna som halkade och föll!’ sa’
jag — hon tänkte inte ondt hon, stackars
liten, utan tog vänligt god natt och gick
ned i kajutan.... Och nu har jag lättadtmitt
hjerta.“
Albin satt stum. Många rörelser kämpade
inom honom. Dock insåg han att han här, om
någonsin, behöfde lägga band på sig. På så
alldeles egenmäktiga, kanske fullkomligt
lösliga misstankar vågade han hvarken göra allarm
eller försäkra sig om den besynnerlige
matrosens person; men, å andra sidan, att, sedan
Bas’ förtroende bragt honom i dådsångest,
likväl tåla den nedrige skurken i närheten,
öfver-gick nästan allt hvad den högsta beherrskning
kunde åstadkomma — och dessutom, hur om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
