Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att undvika all förtrolighet. Såsom det nu var,
då hon sjelf fick syfcselselsitta honom, syntes
hon helt artig.
“Hvad kan det då egentligen vara?“ tänkte
Ålbin, under det han ifrigt sträfvade att skilja
vingen från en f. d. invånare i hönsburen.
“Skulle hon kunna ha något att anmärka mot
min person, min ställning? Jag förmodar att
hon nog känner att skeppet är mitt och att
jag således kan ega rättighet, att opåtaldt se
mig om efter en hustru!“
Nu framställde sig åter för hans minne
Rosas besynnerliga och allvarsamma yttrande
under deras samtal i det lilla tältet för några
dagar sedan; nu mindes han hennes köld i
svaret om inbjudningen till salongen — och
läggande det ena till det andra, bland hvilket
det sista visst icke var de ensliga
nattpromenaderna, som äfven kunde ha ettannat skal
än att hemta luft, blef Albin på en gång öå
het om både hjerta och huffud, att någon —
till trots af hans grundsatser — måste
u|fp-bära en del af jäsningen inom honöm, och den
som det fick, det blef den beskedlige kocken,
hvilken hela dagen svettats i köket för att
få... beröm.
“Petter!“
“Kapten!“
“Tag ut det här — helsa kocken att vi
sedan få talas vid... Bär in buddmgen !*
Öch dermed voro hönsen, som frtx MåtU
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
