Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kors-betningen, iade mig att jag borde fatta
ögonblicket i flykten — det förgår så snart;
men om jag misshagar eller om min längtan
efter ett par minuters samtal är för djerf, så...
aflägsnar jag mig genast.“
Rosa kunde icke svara ett ord, hon fick
ej ens tid att tänka på hvad mamma skulle
säga: hon kände blott att hon på en gång var
så lycklig och så ångestfull som möjligt.
“Får jag komma in?“
“Ack,’ icke vet jag det!“
“O, denna röst bortjagar med ens alla
demoner, som förföljt mig i dag —det är icke
möjligt, att englarne kupna vara nyckfulla!“
“Och hvarför icke,“ vågade Rosa med en
ljuf och blyg röst motsäga, “ifall de råkat i
dåligt lynne ?“
“För att detta kunde blifva händelsen“
(Albin flyttade sig ett halft steg närmare)
“fordras att någon skulle ha förtörnat dem...
har detta inträffat?“
“Fråga icke så — det är så sent: jag är...
jag är så rädd att dröja längre uppe!“
“Dröj blott två minuter, och i utbyte mot
dem lofvar jag att, derest icke min pligt kallar
mig på däck vid denna tid, jag ej en enda
gång under hela resan skall våga inställa mig
här under dessa timmar, som skola vara mig
heliga! Men äro nu de två minuterna mina?“
“De äro visst redan förflutna*.“
‘•Hvad — de skola väl b^gypna först!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
