Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men den, som likafullt kom upp att titta
stört-sjöarne i synen, det var mamsell Rosa.“
“Min gud, så oförsigtigt!“
“Hon tyckte väl ändå att det var ruskigt,
så att hon satte sig inne i sitt lilla tält. Jag
vet att kapten sjelf på eftermiddagen med egna
ögon såg efter att stropparne och surrningen
voro säkra och stolen väl belagd, och jag hade
eftersett det än senare, på det inte hela
herr-ligheten af någon störtsjö skulle vräkas fan i
våld. Men mamsell Rosa hade inte suttit der
tio minuter, förrän vi ångo en by af allvarsamt
slag, och just när skeppet krängde som värst,
så rakade hon, stolen och tältet ned i läsidan.
Men jag kan i nödfall vara så flink som en
stormvind; jag kastade mig flux ned och fick
tag i henne, då hon, lättad af den
öfverspo-lande vågen, var nära kanten af relingen —
men stolen och tältet foro öfver bord.“
Albins förfäran, hans dödsångest för den
älskade, ehuru faran redan var öfver, grep så
djupt in i hans själ att han på några minuter
ej förmådde frambringa ett enda ljud. Store
gud, om hon nu varit borta, begrafven i
vågornas djup! För denna tanke funnes inga ord
— den var kallare än döden sjelf ... ah, döden
skulle varit en himmelsk välgerning mot en
sådan verklighet!
“Bevisen,“ stammade han slutligen med
darrande läppar, “bevisen att matrosen hade
sin hand häri?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
