Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man var hvar för sig, ty nu kände Albin
sig lika fast öfvertygad som om han redan
erhållit den, att han skulle få emottaga en
korg, ifall han vågade försöket. På Rosas
känslor var han osäker: det fanns åtminstone
ännu en möjlighet att de voro för honom —
stundom sade han sig att de bestämdt voro
det; men dessa känslor flögo dock icke med
stark makt emot hans, ty om de så gjort, skulle
hon ej i denna stunden, då så mycket kunnat
blifva annorlunda, förmått säga: ’Jag vill gå
ned!’ Nej, der fanns en inflytelse, hvilken hos
henne var mäktigare än kärleken — och en
sådan kärlek––Albin log bittert: hankände
att det ej var den som kunde skänka honom
den höga harmoniska lycka, hvilken aningen
förespeglat honom...............
Omkring klockan 4 andra morgonen, då
Bas purrade ut kaptenen till dagvakten, var
Bas ovanligt upprörd.
“Något har händt?“ utbrast Albin, i det
han rusade upp från bädden.
“Nej, kapten, ingenting har händt, men
det var något på väg att hända, och fast jag
är förbjuden att omtala det, bör jag inte tiga!“
“Tala, tala!“
“Godt kapten! På första vakten hade vi
en svår körare af nordvest, sjön vräkte rent
förbannadt och bröt oupphörligt öfver lovarts
bog, så att vi fingo hålla godt fast, der vi stodo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
