Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åttonde kapitlet.
In s& god som tre.
Så snart det blef rörelse i kajutan, hastade
kaptenen att göra sig underrättad om
fruntimrens tillstånd.
Mamsell Rosa befann sig icke riktigt väl,
hette det i bulletinen, som lill-Petter afgaf, och
fru Mörk illa såsom vanligt, men hon ville ändå
tala med kaptenen om en timma.
Och efter en timma inträdde kaptenen.
Rosa var uppe, men syntes ha en liten
släng af feber. Amelie åter var riktigt klen.
“För guds skull, kapten Stangerling, kan ej
detta taga något slut — kunna vi ej söka hamn?*
“Min bästa fru Mörk, gud vet bäst hur ondt
det gör mig, men det är verkligen icke möjligt!
Här fins intet annat råd än tålamod: ju friskare
det går, dess förr hinna vi fram.“
“Således ingen tröst — och dertill min
ångest för Rosa! Jag ber att herr kapten
förbjuder henne att sätta sin fot på däck under en
sådan storm som vi hade i natt. Jag ropade
henne och hade så när dött af ångest, då hon
slutligen kom ned genomvåt.“
“I detta fall delar jag alldeles fru Mörks
tanke 1“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
