Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång visade sig i kappluckan, varseblef hon
med en allt djupare smärta att kaptenen nu
var endast befälhafvare. Om han, hvad visst
då och då hände, stal ett par sekunder från
sin trägna uppmärksamhet på fartyget, så var
det efter hennes eller hennes mors helsa
allenast som han frågade, eller förmanade han
henne att ej förkyla sig.
Något medel mot "förkylning“ fans numera,
detta råd oaktadt, icke till hands: Sjöfrökens
vackra, präktiga schal, som flugit bort med
tältet, hade ej blifvit ersatt med någon annan,
vare sig nu att Sjöfröken inga flera schalar
egde eller att hennes beherrskare tyckte att
de kunde ligga der de lågo.
“Ack,“ suckade Rosa mer än en gång,
“jag drömde väl blott?“
Albin hade nu ej någon tid öfrig att sucka.
Men när hans tankar fingo flyga till henne,
som inkräktat hela hans hjerta, var det alltid
med den djupaste och varmaste beundran öfver
hennes tålamod, hennes mildhet, hennes
ståndaktighet i allt hvad henne såsom ensam
sjuksköterska åt de andra ålåg — och hennes
hjeltemod sedan att aldrig klaga, aldrig visa
räddhåga, aldrig med enträgenhet begära
upplysningar, hvilket fruntimmer så gerna vilja!
“Ack,“ sade Albin, “hon är lika fullkoinlig som
hon är skön, lika stark som oskyldig... hon
har blott ett fel, som hon ej rår för: det att
hon ej mäktar fatta en djup känsla. Men detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
