Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är dock så förfärligt, att vi väl för evigt blifva
främmande för hvarandra. Denna blyga rädsla,
som behöfver gömma sig för sig sjelf, är ljuf,
helig: den är ett barns.,. men, o ve, icke en
varmt älskande qvinnas.“
Och från utflygten på kärlekens område
måste Albins tankar straxt tillbaka på hans
närvarande pligt.......
En natt växte stormen till förfärande höjd.
Med sammanknäppta händer och hufvudet
lutadt mot sin mors koj — Amelies tillstånd
beröfvade henne nästan all sans — låg Rosa
på knä i bön. Det tycktes henne att detta
brakande i skeppet, detta vindarnes spel i
tacklaget, detta hafvets dofva brus, stundom
förbytt till ett skärande gny, bebådade Sjöfrökens
sista natt... och likväl, så förfärligt allt detta
än var, lockade det ej ett utrop af förtviflan,
nej, icke minsta ljud af klagan från Rosas
läppar: hennes varma böner, att stormen måtte
tystna och hafvets vreda böljor lägga sig, gällde
endast den älskade modern.
För sin egen del tyckte hon det skönare
att ila ned i böljornas famn, än att icke mera
vara något för honom, hvilken hennes unga
brinnande själ i hvarje stund flög till mötes.
Det vilda bullret af en framrusande orkan,
hvilken tycktes slita fartygets sköna lemmar
fullkomligt från hvarandra, afbröt Rosas tankar
och lät henne med häpnad lyssna till det
undransfulla dån, som följde på orkanens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
