Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nm
tystnad, dånet af störtsjöarne, då de
brottades med Sjöfröken.
“Mamma... söta mamma!“
“Tyst, tyst!u
“Mamma lilla... svara för guds skull!“
“Tala ej“ ... stammade Amelies röst med
brutna, slöa ljud.
“Men det är så rysligt hemskt — ack, om
mamma blott ville försöka____Är mamma mycket
sjuk? Älskade, mamma, hvad skall jag göra
för mamma?“
Hon erhöll icke något svar.
“Och här skall jag vara innesluten!“
suckade hon ... “Om jag blott finge komma upp!“
Ett mäktigt begär dref henne ur kajutan,
men längre vågade hon sig ej. O, hur gerna
hon ville se honom på hans plats i denna stund
— men på hvad sätt skulle väl detta ske?
“Ack, om den beskedlige konstapeln komme
ned!“.................
Kapten Stangerling, som under hela natten
icke lemnat däck, stod nu, jemte styrmannen
och Bas, vid roret. Fartyget gick för
botten-refvade märssegel, förstång och mesan.
“Hvar tror kapten vi äro?“ frågade
styrmannen. “Jag tänker vi ha tillräckligt rum
sjö vestvart?“
“Väl om så vore, men jag fruktar att den
ihärdiga ostliga stormen och den förfarliga
strömmen drifvit oss längre vestvart än vi tro:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
