Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misten derjemte lyfte sig, var det ingen
lugnande anblick att se fartyget befinna sig
liksom inneslutet i en krans af hvita, skummande
bränningar. En udde från fasta landet sköt
långt ut, men der framom syntes hafvet rent.
“Vi måste försöka att dubblera udden!“ sade
kaptenen. “Kunna vi ligga öfver den, så äro
vi bergade.“
“Jag tror att vi ligga förr öfver udden i
andra slaget?“ yttrade styrmannen till Bas.
“Det torde vi väl göra,“ svarade denne,
”men om hon vägrar i vändningen, så är det
tvärsäkert att vi få fresta på hvilken är af
hårdaste virket, Sjöfröken här eller de hvita
klipporna dernere — och har styrman något
oafslutadt med det jordiska, så klara allting
genast, ty det kunde allt hända att vi
drej-vände in i evigheten.“
Kaptenens röst kommenderade nu
besättningen akterut, der alla inställde sig.
“Mina gossar,“ talade han med fast och
djup ton, “j sen sjelfva hur sakerna stå — vi
hafva ej mer än två ting att välja på: antingen
skola vi hålla utaf och sätta rakt in i de
sydliga bränningarne dernere eller måste vi ligga
upp och klara udden. Lyckas det, så äro vi
med Guds hjelp i säkerhet... i alla fall är det,
efter min tanke, vår enda rimliga förhoppning.“
“Det sista, det sista!“ ropade hela
besättningen, på en röst när.
Men kaptenen saknade lika litet denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
