Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som i denna stund skänkt honom det heligaste
hon förmådde gifva — den rika skatten af en
kärlek, som redan i första ögonblicket, ja redan
före dess delade lif, velat dö med honom, som
väckte den -c- försvann det söfvande och ljufva
leendet från hans läppar, den vältaliga elden ur
hans öga, och med en långt ifrån hoppfull
blick skådade han ut öfver det vida, i den
eviga misten begrafna hafvet.
“Jag tyckte kapten talade?“ sade
styrmannen, som, ehuru han icke hört något ljud
från kaptenens läppar, likväl fann detta sätt
lämpligast att utröna sin förmans tankar.
“Jag sade ingenting, styrman, men jag
är-nade säga att kanske det värsta återstår. Om
jag ej räknar galet, ha vi snart brott igen,
som blifva svårare att komma igenom, emedan
fasta landet ligger på andra sidan. Det enda,
vi hafva att hoppas på, är om vi finna god
ankargrund. Pass derföre väl på lodet,
styrman ... och du, Bas,“ tilläde han till denne,
som snart åter blef synlig, emedan han af
kaptenens blick förstått att han borde skynda sig,
“gå du för-ut igen och håll ögonen öppna!“
Vinden hade emellertid dragit sig mera
nordlig, men kaptenen höll dock vestlig kurs,
i hopp att få hamn eller åtminstone
ankargrund.
Efter en stunds förlopp varskoddes land
för-ut, och kaptenen höll ned bidevind.
Det ljusnade allt mer och mer, men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
