Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sag
att Albin i half förtviflao utropade: “Jag ser
att det endast var en dröm!“
Rosa teg — hvad skulle hon säga?
“Jag ber dig, min ljufva, ljufva engel, att
du åtminstone ser på mig med en enda af dina
herrliga blickar!“
Rosa erfor en omätlig förvirring — skulle
hon icke nu vara älskarinna, gudbevars, och
ändå bar hon sig så tafatt åt att, enligt
hennes egen tanke i denna stund, “fröken Ebba"
aldrig kunnat vara enfaldigare. Men ehvad
hon än sade sig, blef hon ej modigare.
Eftersom det tydligen icke ville arta sig till
hvarken ord eller blickar, vågade Albin, med
ledning af sin lilla erfarenhet från
morgon-scenen på däck, utsträcka armen och luta sig
närmare intill sin blyga granne, men då spratt
hon häftigt till och såg upp med ett så
ångest-fullt och bönfallande uttryck, att han icke för
något pris velat kränka den bön dessa
underfulla ögon uttalade. Det föll honom nu in att
söka reda på sin lycka från ett annat håll.
Han flyttade sig ett par alnar ifrån den
unga flickan, och anslående en ton af sårad
sjelfkänsla, sade han:
“Jag höll på att glömma det, hvarför jag
egentligen vågat anhålla om detta mötte —
skulle väl Rosa tillåta mig att i afseende på
ett utomordentligt fall gifva några varningar?“
“Mycket gerna!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
