Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne: hon vistades ständigt utrikes.
Slutligen blef hön enka och återkom hem.“
“När?“
“Sistlidne höst.“
“Ah — efter resan till Wisby ?“
’‘Ja, flera månader der efter.“
“Och hvar bodde hon då?“
“På sin egendom, som ligger tre mil från
min fosterfars.“
Nu började rosorna på vår hjeltinnäs kind
att blekna. Detta förtroende kom så
besynnerligt — hvad hade det att göra med det
närvarande?
“Vill Rosa höra slutet?“ frågade han sakta.
“Om jag bör det,“
“Jag tror att det tyvärr är nödvändigt för
att kunna bedömma det, som ligger oss
närmast. Det är dessutom sagdtifå ord. Denna
qvinna visste ej af en kärlek, som bleknar bort
af tiden: hon återkom med samma känslor,
och for att förmå mig till ett besök, skref hon
att hon låg på sitt yttersta.“
“0, du reste icke...?“ utbrast Rosa, och
återigen flyttade purpurflammorna till hennes
ljufva ansigte, från hvilket all blyg rädsla på
en gång försvann.
“Jo,“ sade Albin, som, hur högt hans
hjerta än slog, ej låtsade märkå något, “jag
reste!“
“Och det under en tid, då jag. . . hade så
löångä tokiga tankar — ja, de voro visst tokiga!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
