Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag trodde på hennes bref — ja, jag
trodde en stund på hennes goda uppsåt, till
och med då jag stod vid hennes improviserade
sjukbädd, der ett utbildadt konstsinne icke
försmått något hjelpmedel.“
Här dolde Rosa sitt ansigte — hvarföre
skulle han förolämpa henne med denna historia?
“Döm mig ej ohörd,“ hviskade Albin, som
förstod det intryck, han åstadkommit, “dina
öron skola ej såras af ett enda ord, som du
ej kan höra! Denna qvinnas önskan var att
genom äktenskapets band sätta mig till herre
öfver hennes furstliga förmögenhet — derföre.
“Den usla!“ utbrast Rosa med lågande
blickar. “Derföre var hon då sjuk?“
“Ja, hon räknade på att bedraga mig med
hoppet om sin död.“
“Och hvarföre segrade hon ej?“
“Huru vet du att hon icke gjorde det?“
“Huru jag vet det,“ frågade hon med en
stolthet, som stegrade Albins sällhet till högsta
förtjusning — “är det jag som skall bli frågad
härom?“
“Ja, visst är det du, himmelska
förtroller-ska, som alldeles tycks ha glömt att
någonting passerat under denna natt! Men nu, då
jag af din ton, af dina ord hör att minnet åter
vaknat, nu, innan jag afslutar min historia,
fordrar, ber, tigger jag om ett ord, som icke gör
drömmen till sanning — ty det var den
skönaste, fullaste verklighet — utan som förvis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
