Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, nej!“
“Hvem är det då?“
“Det är den,“ svarade Rosa, i det hon nu
med hela sin själs fulla och starka kraft såg
in i hans öga, hans själ, “det är den, som jag
i lifvet ensamt och allenast vill tillhöra, den,
hvilken jag i detta ögonblick svär att, om jag
äo aldrig får kalla honom min trolofvade, jag
dock skall bevara min tro ren och obefläckad
i lifvet eller döden!“
“Och det var denna känsla jag vågade
kalla ljum... o, förlåt mig! Ibland afslöjar du
för mig en himmel, der min och din kärlek
flammar tillsammans, men stundom beslöjar du
denna himmel, så att jag ej vet om det icke
endast är en barnslig illusion som hänfört dig.“
“Ack, jag har ju så nyss varit barn —
jag är blyg, när icke någon riktigt stor känsla
gör mig djerf som nu! Men efter detta, sedan
jag vågat så mycket, mycket, blir jag icke mera
rädd.“
“Himlen vare lof för det.... Och alla de
ädla ord, du nyss talade, de voro ju blott
framkallade af din önskan att ställa mig tillfreds
för framtiden?“
“Nej, de voro framkallade af
nödvändigheten ! Men, innan jag säger något mer, måste
du afsluta det första ämnet... Hon segrade ej ?“
“Huru skulle hon det kunnat? Jag hade
ju då sett dig, som redan den der aftonen vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
