Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platserna på fartyget, der han låg orörligt
ihop-krupen. Ingen af folket kände böjelse att störa
honom, ty alla hyste rädsla för denne man,
och hade icke Sjöfrökens befalhafvare på samma
gång varit lika respekterad som älskad, är
fara värdt att det blifvit uppror, då kaptenen
under den vigtiga qvarten öfverlemnade
befälet åt “den brune djefveln“.
“Skulle jag kunna tro,“ sade Albin en dag
till Bas, “att en gnista ånger vidrört henne,
att hon fattat midlidande med engeln?“
“Jo, det kan en sätta sig på,“ svarade
Bas, harmsen öfver att icke behörigt afseende
fästats på hans råd, “englar ha visst något
att hoppas af satan! Nej, då känner jag bättre
mamma styrman: så sant jag heter Olle Bas,
hon rufvar öfver en olycka!“........
Några minuter senare hade Albin ett af
sina ögonblickliga samtal med den älskade.
De befunno sig denna gång i Bettys hytt, dit
Bosa kommit för att trösta henne och för att
kanske händelsevis träffa någon mera, som
också nu fått ett stort behof att efterhöra
jungfru Bettys helsa.
“Din kind är så blek, min dyra flicka,“
hviskade Albin — “icke har något särskilt
händt?“
Betty, som ej emottog någon tröst, utom
möjligtvis af sin egen vän, låg vänd mot
väggen och hörde naturligtvis ingenting.
“Jo, något har händt,“ svarade Rosa lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
