Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifall hon ännu vore \ippe, sticka in hufvudet
och säga henne att hon ej finge vara orolig;
men just som han trädt ut i förstugan och vikit
af åt kajutan, förnam han en våndfull jemmer
från Bettys hytt.
Nog hade Albin hört den unga flickaii
jemra sig förut, men dessa ljud hade ett
annat slags klagan än den vanliga. En ryslig
tanke blixtrade till i hans själ —
ögonblickligt stötte han upp dörren.
I hytten var kolmörkt.
“Är det herr Bas... tala sakta!“
Albin trefvade sig till kojen. “Det är
kapten, mitt barn! Hur är det med dig, lilla Betty?“
Flickan skalf, icke som ett asplöf, utan som
om hon legat i en häftig frossfeber.
“Gud i himlen, kapten, jag har icke orkat
skrika, och jag är så sjuk att jag inte kan
släpa mig ur kojen. Den förfärlige mannen
lyste på mig, och jag såg genom ögonlocken hur
hans ögon gnistrade. Jag höll på att svimma!“
“Och hyart tog den personen vägen? Hur
längesedan är det han kom hit ?“
“Mer än en halftimma: dörren gled så
sakta upp att jag ej hörde det förrän han var
inne ... men han kom inte från yttre dörren.“
“Hvarifrån då?“ frågade kaptenen andlöst.
Betty pekade inåt lastrummet. “Gud, hvad
han var ryslig: han tände en blindlykta här;
och se’n han hållit den framför ansigtet på
mig, blåste han ut ljuset, som konstapeln fä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
