Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Likså gerna kunde jag svära att ieke
eftertrakta den eviga saligheten!“ Och i det
han uttalade dessa ord, gjorde han en
ansträngning så våldsam, att Susanne till hälften
kastades tillbaka.
Men längre kom det ej.
“Ha,“ utbrast hon, “den sista menskliga
känslan, som fanns inom mig, slocknade nu!“
Hon höjde dolken. Men i samma sekund
den skulle hafva sänkts i Albins bröst, föll
slaget af något tungt på Susannes hufvud .. .
hon halkade ett par steg tillbaka och fällde
dolken — det var minutens omedvetna handling.
Minuten var dock nog att lemna Albin
andrum? han kom upp; och då han nu stod
på fotterna, slöto sig hans armar likt ett
sknif-städ kring tigrinnan, som i raseri sökte efter
dolken, utan att likväl nå den, ty här, mot en
mans fulla, starka kraft hjelpte ej hennes vighet,
hur ormlikt hon än slingrade sig.
Albins blick sökte nu den räddande
handen. Och på samma gång som hans läppar
uppgåfvo ett jublande förtjusningsrop, uppgaf
den af tusen marter pinade qvinnan ett annat
rop, deri förtviflan och raseri var blandadt
med det vildaste tjut.
Skenet från lyktan belyste en andesyn: på
den gungande sandhögen stod, blek som dödens
engel, en hvit qvinnogestalt, orörlig, förstenad,
med den åter uppiyftade skofveln i sin hand.
“O, du hjeltinna bland qvinnor, som vågat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
