Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver däck för att stiga ned i båten, var det
med hållningen af en chef, som lemnar sitt
fartyg,
Albin skulle sjelf fara i land, men för att
ej onödigtvis oroa Rosa, lät han för siu egen
del bemanna en annan båt. Rosa blef medt
sin mor qvar om bord ... Amelie ville ingenting
annat än vara i fred tills hon ankom till Kalmar.
Väl hade Rosa en gång vågat yttra, att
det visst vore bäst att följa med ända till
Westervik, men hon hade härpå erhållit ett
så kort afclag, att hon klart insåg att mammas
enda önskan var att blott så fort som möjligt
få lemna Sjöfröken.
Kaptenen stod sjelf vid fallrepstrappan och
stödde sig mot relingen, då matrosen John,
hvilken, efter hvad det hette, fått tillåtelse att
i Helsingör söka hyra med en amerikanare
(hennes mordanslag hade blifvit förborgadt)
trädde fram för att stiga ned denna väg,
hvilken icke annars är vanlig för matroser, då de
utan någon af befälet gå i land, men der Albin,
såsom ett slags honnör för den raske “lotsen“,
befallt att båten skulle hållas i ordning.
Då hon kom miflt framför kaptenen,
bugade hon sig med kall stolthet, och det
hånleende, som krusade hennes läppar, dei) blixt,
som ur hennes öga träffade Albin, gaf honon^f
den hemska försäkran att han mer än
någonsin i h#we egde en ^ödsfiende»
Liksom omedvetet lade han handen på
Jungfrutorvet. 2 1 ^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
