Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någonsin återse Wisbys vörånadsbjndande
murar... ack, nej, jag kommer aldrig mera dit!“
Nu, ändtligen, var bon väl ej iWisby, men
bakom Kalmare gamla vallar och tom-ruiner
upphägrade Wisby, Öland låg ju nära nog
i syskonbädd med Gotland och kajorna
framställde bilden af de kära stararne och deras
stunkar. O, det var så ljuft, hon var så godt
som hemma! Och allra lyckligast kände sig
Amelie vid tanken att hon nu finge lemna
Sjöfröken, som för några timmar sedan fällt sitt
ankar på Kalmare redd. Hon ville ännu
samma afton med sin dotter gå om bord på en
mindre slup, hvilken i dagningen ärnade sig
öfver till Wisby.
Men var Amelie glad, så funnos väl andra
som icke voro det... Albin hade sparat det
vigtiga samtalet till sista stund... I dag skulle
fruntimren äfven för sista gången vara gäster
vid en middag på Sjöfröken.
Emellertid var fru Mörk otroligt verksam,
Betty likaså, ehuru hon hade sina tankar
både mot och med om lyckan att lemna
sjö-lifvet.
“Har det haft sina stora, rysliga
svårigheter,“ sade skön Betty i tankarne, allt under
det hon hjelpte sin matmoder att packa upp
och packa ned, “så har det ock haft sina
stora behagligheter, som det blir bra tomt
efter!“
Men den, som icke stökade och bråkade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
