Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag måste stå tillbaka.
Hvarthän jag flyger, ut eller in,
Så klösa de alla i mitt skinn. ..
Må jag inte gråta och tjuta?
Jo, jag må tjuta!“
Just som första tonerna af Bettys sång
klingade öfver sundet, kom konstapeln, med ett
fat hallon i hand, helt gravitetiskt vandrande
från kabyssen.
Men vid de bekanta ljuden tog han ett
hopp så häftigt, att både hallon och fat utan
Lill-Petters lyckliga mellankomst, säkerligen
rullat utåt däcket. Derefter stannade han tvärt
och, att vi så må uttrycka oss, insög hvarje ton,
under det hans ansigte och hela hans ställning
utvisade den mest rörande glädje.
“Polis dröm,“ mumlade han sakta — “nu
vet jag säkert att det är den rätta!“
Och på samma gång som visan tystnade,
fyllde Bas’ stora gestalt den lilla dörren, men
som det till en början stod så till, att han för
rörelse ej kunde få ett ord öfver läppame, så
nöjde han sig med att se på Bettys smärta
lif och fina, täcka former, hvilka så behagligt
böjde sig under hennes ifriga rörelser — ty
ingen lärer väl förmoda att Betty hörde det
någon kom nedför trappan och stannade i
hennes dörr.
“Jungfru Betty lilla !“
“Kors bevars, att jag hvarken hör eller
ser — men det är så brådt!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
