Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelf buketten i Rosas hand, den han på samma
gång kysste.
Vid åsynen af den vackra buketten, så
gifven af honom, blandade sig ett ljuffc
leende i Rosas tårar, och utan att tänka på
moderns undran, reste hon sig upp och smekte
blommorna.
Amelie ordentligen svettades.
“Betty lilla, du har visst lite att göra inne
hos dig — gå och uträtta det, kära du, ty straxt
efter middagen äro vi färdiga.“
Betty flög ut.
Hon hade hela förmiddagen väntat på denna
frihet och önskade nu blott i sitt hjerta att
“någon“ deruppe på däck, den hon kanske
aldrig mer finge se, måtte ana att hon var
ledig.
Icke kunde Betty göra sig något ärende
ditupp ... nej, dertill hade hon aldrig kurage:
dessutom skulle hon ju laga i ordning sina
saker... återstod blott att under arbetet sjunga
en liten stump i glädjen öfver att vara — i
hamn.
Och under det hon nu vände upp och ned
på allting i konstapelns lokal, der hon stod
framlutad öfver kojen och packade en liten
koffert, sjöng hon den första bit, som föll
henne i hågen, och det var “Ugglans visa“:
“Kattu hon är mitt syskonebarn —
Hon har så goda dagarl
Men jag, mitt fula skarn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
