Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det som står oss emellan, så... Men jungfru
Betty kan visst aldrig hålla riktigt af mig?“
“Konstapeln har ett så godt sätt!“
“Tack för det ordet: det var ändå något
. .. jag kan inte ha förtjent att jungfru Betty
skulle hysa någon sorts liknelse till kärlek för
mig, och det gör hon visst inte heller?4
Betty teg.
“Herre min gud, hvad en blir dristig af
en sådan tystnad! Jag ber lilla jungfrun vara
så beskedlig och inte hålla det doldt, om hon
har något till öfvers för mig, för, herre gud,
inte ä’ det många timmar att sköta om lyckan
på, men nog skulle jag bli ledig i eftermiddag,
och det är så vackert att spatsera här kring
Kalmar, der en, som hade rättighet till sådan
lycka, kunde i all ära språka med sin
hjer-tans kär.“
“Det är så länge sedan jag såg det gröna
nu — det är visst mycket friskt derute ?“
Nu var Bas på känd grund.
“Betty lilla, jag tror visst att vi ä’ på rätta
leden, och inte är jag den som inte kan tro
utan att han får höra ja-ordet i första
vändningen. Och om Betty bara vill titta mig ett
litet tittande i ögonen, så vet jag hvad jag
har att rätta mig efter.“
Betty fö sökte att se upp det lilla tittandet,
och Bas blef så tillfredsställd att han, i det
han lade sin kraftfulla arm om Bettys smärta
lif, med darrande röst hviskade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
