Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Allt är rätt: du har mig kär — och om
du har det nu, skall det väl bli min egen
omsorg att inte låta kärleken dö ut... Skulle jag
nu få begära liksom en liten stadfästelse?“
Betty, som den der morgonen, då hon
sof, likväl förnam hvad som tilldrog sig mellan
kaptenen och hennes unga herrskarinna, kunde
icke vara så enfaldig att ej begripa meningen.
Hon ansåg visst lämpligt att vika undan, att
vända hufvudet i alla riktningar, men icke
hjelpte det stort... och så vardt Betty då
fästmö, förlofvad med den hygglige och
herre-mansJike konstapeln på Sjöfröken. “Åh ja, det
gick allt an: inte har jag sofvit bort min lycka!“
tänkte hon.
“I eftermiddag, se’n jag talat med kapten,
söker jag opp fru Mörk, som är dig liksom i
moders ställe, och i höst har du mig i Wisby
för att begära dig till äkta af dina föräldrar.
De må väl inte säga nej heller?“
“Jag vet att de ska säga ja till den jag
sjelf gifvit mitt hjerta åt.w
“Guds nåd må de få igen för en sådan
rättsinthet! Men ett säger jag dig till, min
käraste: svik mig inte, för den sorgen står jag
aldrig ut med om igen... Hvad kapten skall
fröjda sig — herren gifve att han vore så väl
bergad som jag!“......
Men kaptenen han var minsann icke
bergad, han... Betty hade ej förr tillslutit
dörren, än han med lågande kinder vände sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
