Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Då går du om bord med din viking till
Norges kuster: der viges man utan så många
omständigheter."
“Min gud, hvad säger du... ack, detta
är icke din mening ...
“Rosa, Rosa!“ ljöd modems röst.
“Hör, mamma ropar ... Gud, hvarför skall
jag lida så mycket, vara en hel afton här utan
att se dig... Norge — o, nej, det var der som
mamma hade så djup sorg––“
“Rosa, Rosa!“
“Vid Norges kust — har då hon––“
Men nu ljöd för sista gången den
moderliga uppmaningen. Ännu en omfamning, ett
famntag gifvet för både lifvet och döden —
en kyss så het, att ingen kyla borde svalkade
känslor, som flammade i den — en blick, icke
i ögonen, utan i hjertat––och allt var förbi!
I soluppgången afgick slupen till Wisby.
Från Sjöfrökens däck viftade tvänne
näsdukar, från slupen likaså.
Str&xt derpå spände skeppet sina segel.
Men kapten Stangerling glömde aldrig Kaimare
redd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
