Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dolken på bröstet, icke afsvor sin kärlek, men
hon ville gifvit hälften af sitt lif för att få byta
varelse med Rosa, då hon efter den afgörande
momangen, sedan slaget fallit öfver tigrinnan,
stod på sandhögen med det upplyftade vapnet
i sin hand, af älskaren med jubelrop helsad
såsom hjeltinna och befrierska.
“Åh, min gud, må jag icke dö af harm
och sorg, när jag jemför ditt oerhördt
mång-färgade lif, hela denna brokiga tafia af din
förstakärleks-episod, med det stillastående träsk,
i hvilket jag nedsjunkit.“
“Huru, Hildur—det skulle vara så illa ?“
“Dia?“
“Söta Hildur!“
“Du har matta uttryck, då du talar om
mig, Rosa!“
“Ack, min gud, är det än värre?“
Hildur nickade.
“Men jag vågar ej gå längre.“
“Jag citerar konstapelns ord, då du om
natten tittade upp på däck och var rädd att
möta kaptenen: ’Gå fritt på, mamsell Rosa!’
— ja, gå fritt på, ty du hittar ändå aldrig
något ord, som motsvarar det verkliga
förhållandet.“
“Goda Hildur, säg mig något!“
“Jag borde gömma mig under jorden.“
“En stor förändring har då inträffat?*’
“En omätlig.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
