Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ack, hvad jag gema ville veta hvad du
upplefvat i det stillastående — träsket.“
Hildur såg obeveklig ut.
“Så mycket, som rör Tekla, kan du
åtminstone säga mig — är det ännu bestämdt att
hon och Viktor skola ha sitt bröllop i höst?“
“Det är bestämdt.“
“Och ditt och Carls?“
“Skall också stå i höst.“
“Men då ser jag icke någon förändring?“
“Det finnes förändringar, som icke synas.“
“Det är sant — men, Hildur, är det
beskedligt af dig att icke vara uppriktig mot mig,
som lägger hela mitt hjerta öppet för dig.“
“Gå och blif olycklig, och vi skola klaga
tillsammans!“
“Ack, jag vet väl att du ej nu talar af
hjertat, och dock talar du kanske långt mera
profetiskt än du tror: min olycka torde snart
klappa på dörren.“
“Hur så?“
“Mins du ej att mamma afslog min Albin?
O, hvad det är ljuft att säga min Albin — det
är första gången jag kan uttala det för någon
annan än mig sjelf!“
“Jo, du, jag känner de der känslorna —
men beträffande mammas afslag, så betyder
det ej något farligt: hon ville icke afgöra utan
pappas medgifvande, och då Sjöfrökens och
din egen beherrskare kommer hit, tar han nog
reda på sina rättigheter.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
