Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
se, min gud, Hildur, solen dalar ned på
fågelburen och blommorna der, och vi ha ej hört
af hyarken mamma eller Tekla!"
“Och téet då,“ utbrast Hildur — “men jag
litade på Tekla, som alltid styr. Hvad skall
mamma tänka?“
“Låt oss skynda in! Jag måste ändå höra
efter Will.... Men är det ej mamma som
går i salen?“
“Jo, så är det!“
Amelie öppnade dörren och inträdde.
“Söta mamma,“ ropade Hildur, i det hon
ilade fram och slog armarne om modern, “jag
förgås af blygsel öfver att jag, i glädjen att ha
träffat Rosa, rakt pratat bort hela
eftermiddagen, men Tekla har säkert gjort högtid vid
tebordet — skola vi gå in nu? Gudskelof att
mamma ändtligen kommit hem igen!“
“Oroa dig ej för tebordet, kära barn, jag
har redan mötts af så stora och djupa
bekymmer, att icke ens denna första afton kan vara
högtidlig för annat än dess sorgliga betydelse.“
“Hur i guds namn då, älskade mamma?“
“Har ni ingenting hört, mina barn, icke
så mycket som att doktorn varit här?“
“Doktorn?“ Nu var det Rosa som sprang
upp och med bleka kinder ville ila mot dörren.
“Vänta!“ Amelie uttalade detta ord med
en stränghet, som hos henne var alldeles ovanlig.
Rosa tvärstannade — hon kunde nu förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
