Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att hon hade någon gemenskap med doktoras
besök.
“Ingen får inkomma i Wills rum,“ återtog
Amelie, “som ej har den beherrskningen öfver
sig att kunna tänka på hvad en $å svag varelse
fordrar — ännu mindre får der inkomma någon,
som är nog hjertlös att glömma det den stumme,
som ej kan gjuta sina känslor, sin glädjeyra i
ord, lägger båda delarne i sina åtbörder,“
Rosa stod darrande inför sin mor, som i
detta ögonblick syntes henne som den
straffande rättvisan.
“Men,“ vågade Hildur medla, “icke var det
väl så underligt, goda mamma, att Rosa blef
rädd, hon, som förut icke anat hvad den arme
gossens hjerta gömde?“
“Jag tackar dig, min Hildur, för ditt
bemödande att försona Rosa med sig sjelf, men
om Rosa icke blifvit sig alltför olik, skall denna
försoning kanhända ej falla sig så lätt.“
“Kan det då,“ sade Rosa och lyfte upp
sin blick med någon mera frimodighet, “vara
brottsligt att yttra afsky för uttrycket af så
våldsamma känslor, eller skulle jag mottaga
hvad jag ej kunde dela?“
“Du yttrar dig här om Will liksom om en
främmande person. Ifall en sådan tillfogat
dig en förolämpning, hade du haft den
fullkomligaste rätt att visa din afsky och ditt förakt,
men Will... din bror, din vän, din lekkamrat,
denne olycklige yngling, som älskar dig så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
