Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gest-svett, vändes mot himlen — hon kände
att Rosas och Albins kärlek, så befästad, blef
en ointaglig makt––Men Will, men Arne ...
nej, hon kunde icke släppa offret!
Rosa hade nedsjunkit på sina knän vid
moderns fötter: “Fordra allt af mig, utom det
att jag vanärar mig i dens ögon, som jag
tillber! Jag kän underkasta mig att aldrig
tillhöra honom, att dö, men ej att han skall
vända sig med förakt från den brottsliga, som
bröt sin trohets helgade löfte.“
“Stanna ett ögonblick i din vilda
hänförelse, medan du ännu har tid dertill, stanna
och se dig tillbaka, se framåt — hvad är det
du skådar? Jo, bakom dig samvetsqvalen,
Wills bleka hamn, uppresande sig ur grafven,
och bakom honom din faders vålnad hotande
och mörk, anklagande dig för den förstörda
friden i sin dödsstund, och kanhända äfven
vålnaden af denna mor, som ännu med varma
böner ber dig förbarma dig öfver oss alla, ty
vet, det är en ryslig hemlighet som
sammanhänger med Will: det är ett djupt och stort
försoningsverk som dig ålägges, då du räddar
honom.... Och se nu framåt — hvad ser du?
Ett ensamt, öfvergifvet lif, ty ifrån din Albin
skiljer dig icke blott pligt och samvete och
de händelser, som du sjelf framkallat, utan
kanhända äfven din fars förbannelse.... Det
blir en lång botöfningsdag, under hvilken du
med trånande längtan kanske ej skall finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
