Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade sin dom, blef nedslungad i afgrunden.
Och må du nu besluta: Will dör för sin
kärleks skull, om du vägrar att i morgon besöka
honom som hans trolofvade brud; men
besöker du honom, så räddar du icke blott honom,
du räddar din far från hans nu endast
inslumrade sinnesoro, och du räddar oss alla från
ett elände, som du en dag annars djupt och.
under fåfäng ånger skall klaga öfver att ha
dragit öfver de dina.”
“Till hvilka förfärliga lidanden är jag ej
dömd!“ stammade Rosa, i det hon, gifvande
vika för stormen i sitt hjerta, ångestfullt vred
händerna. “Jag har svurit Albin min tro,
mamma, och jag vill hellre dö, än bryta den!“
“Är då han — denne unge man, som du
älskat endast en så kort tid — allt för dig?
Har din kärlek utträngt både föräldrar, pligt
och mensklighet ur ditt hjerta: vill du offra
allt för honom?“
“O, mamma vet icke att han, för att ej
förneka mig, offrade både sitt lif, hela sin
besättnings, ja allas våra lif!“
Och här beskref Rosa med eld-drag
scenen i lastrummet, som hon hittills icke vågat
omtala–– “Se, mamma,“ tilläde hon, “sådan
är den rätta kärleken — begär då icke att
jag skall förneka honom, som så älskar mig
Jag förneka honom... hvilken tanke!“
“Tyst, tyst!“
Amelies ansigte, badadt i tårar och ån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
