Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag alltför väl har pröfvat? Det är mitt blod
som spökar igen öfverallt!“
“Säg mig blott ett enda ännu — sedan skall
jag ej besvära dig med flera frågor: eger du
hopp att kufva Rosas starka själ?“
“Jag eger det.“
“Oeh om du icke kufvar den?“
“Du skall ej fråga mer, Amelie — låtom
oss nu samla oss utan ord: de störa blott. Gud
hålle sin hand öfver dig, arma qvinna! Illa har
jag lönat din kärlek, och ännu har du kanske
icke tömt den bittraste kalken... Men tyst, tyst
— låt mig få ha en skymt af ro nu!“......
Vid måltiden voro alla familjens ledamöter
samlade kring det bord, som väl till firande
af de älskades återkomst blifvit festligt prydt,
men omkring hvilket gästerna nu sutto likt
bleka bildstoder, mekaniskt sysselsatta att
uppfylla de materiella behofven.
Rosa såg ut som en brud, upptagen ur
likkistan och uppsatt vid måltiden på den stol,
som hon skulle fylla. Amelies ande syntes
redan till hälften återvänd till himlen. På
Holgersens panna stod i läsliga drag ett beslut
jernfast som jernet i hans själ. Tekla såg med
profetisk blick grafkorets dörrar öppnas och
sluta sig, sedan sex svarta kistor der fått sin
plats. Hildur stretade emot, liksom hon ensam
stått nedanför den valplats, der de andra
slutit sig tillsammans; men striden blef allt
mattare — hvad skulle hon ensam göra q var? Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
