Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plågor — det var slutligen här som det beslut
vaknat, hvilket i denna stund skulle meddelas
Rosa och hvilket, länge vägdt, äfven skulle
komma till stånd, om hon vidblefve sin vägran.
De voro inne.
En liten stenbänk, grönskande af mögel,
inbjöd till hvila. Holgersen satte lyktan på
ett upp- och nedvändt fastage.
Rosa kastade en lång, rädd blick omkring
sig. Det var samma arkitektur som i första
hvalfvet — det förekom henne blott att de grå
pelarae här liknade icke väktare öfver
hansea-ternas skatter, utan de harnesk-klädda
vålnaderna af Wisbys slagna borgare, hvilka under
den nattliga timman samlades för att rådslå
om valet af den jungfru, som borde förlossa
Unghanses dotter, så att hennes stoft måtte
finna ro i grafven.
I detta ögonblick hördes brandvaktens
hesa rop förkunna midnatten.
Rosas hufvud sjönk ned mot bröstet.
“Lugna dig, mitt älskade barn,“ sade
Holgersen mildt, ja, med en röst vek af oändlig
ömhet, “din faders hjerta har aldrig slagit
starkare odh varmare för dig än i denna stund,
då i dina händer skall läggas afgörandet af
en högre fråga än du anar!“
“Pappa!“
“Du har som en hjeltinna segrat för din
kärleks sak: jag aktar dig derföre dubbelt!
Jag hade ej tilltrott dig denna ståndaktighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
